Murverks­projektering

Tegelformat

Tegelstenar kommer i en rad olika format.

Det absolut vanligaste formatet idag är det danska formatet. Det förkommer dock även andra format som t.ex. Flensburgformat, Hamburgformat och Kolumba. Här finns en lista över våra vanligaste format.

Tryckhållfasthet

Tegel delas in i ett antal hållfasthetsklasser. Stenarna ligger oftast i klasserna 12, 15 eller 25MPa.

Teglet är dock inte den enda komponenten i murverket. Murbruket har en egen hållfasthet. De vanligaste benämns M10, M2,5 och M1 eller i vardagligt bruk A-, B- och C-bruk. B-bruk är det mest använda murbruket.

Dessa två måste slås samman för att skapa en sammansatt hållfasthet för hela murverket.

T.ex. så har en sten med hållfasthetsklass 15 sammansatt med ett B-bruk med hållfasthetsklass M2,5 ett karaktäristiskt värde på fk = 4,2MPa.

Nuförtiden används i princip alltid prefabricerade murstenskift, eller så kallade balkar, över öppningar för att föra ner lasterna på sidorna om öppningarna. Dessa ”balkar” tar ingen last i sig själva utan kräver en viss övermurning. Läs mer om balkar i avsnittet Balkar. Ju högre övermurning, desto högre laster kan balken föra ner i sidorna om öppningen. Förmågan att föra över lasterna till sidorna om öppningarna minskar också ju längre spännvidden blir.

Med andra ord kan man säga att långa spännvidder med lite övermurning ej är bra, medan korta spännvidder med hög övermurning är bra.

Eftersom man vill ta ner alla laster till mark är det viktigt att det finns ett upplag för teglet vid sockeln. Detta bör med fördel lösas genom betongupplag som en konstruktör har beräknat.

Upplag är dock inte endast viktigt vid sockeln. Alltför ofta finns det tegel som går över tak, men det finns inget upplag för teglet på taket. En lösning här kan vara att mura upp LECA-block från bjälklaget och på så sätt får vi ett upplag för teglet.

När det inte finns möjlighet att skapa upplag för tegel på konventionellt vis kan vi projektera fram konsoler som är till för att föra in lasterna till bjälklagen. Läs mer om konsoler i avsnittet Konsoler. Detta ska dock ses som en sista utväg då det är en väldigt dyr och komplicerad lösning bara för att skapa upplag, speciellt när man har möjlighet att skapa upplag på annat sätt.

Dessa värden är rådgivande men bör följas som absolut minimum. En konstruktör ska dock alltid titta på lämpligheten i tjocklek utifrån ett helhetsperspektiv på murverket. Detta kan medfölja att dessa värden måste frångås och att en tjockare vägg måste användas.

Något som är bra att veta är att de teoretiska måtten på stenarna inte alltid stämmer överens med verkligheten. Oftast är stenen lite mindre än vad den teoretiskt ska vara. I Danmark går man alltid efter så kallade modulmått för att anpassa sig efter dessa ”felaktigheter”. För danskt format är dessa mått 240mm i längd och 200mm i höjd. En sten plus en fog ska alltså alltid bli 240mm (228+12=240). Tre stenar plus tre fogar ska alltid bli 200mm i höjd (54+12+54+13+54+13=200mm).

I Sverige följs detta dock ej konsekvent. Fogarna anpassas för att få stenarna att hamna rätt. Murarna är alltså väldigt bra på att gömma att öppningar m.m. inte är anpassade efter tegelstenarna. Murarna kan däremot inte trolla hur mycket som helst. Hänsyn bör alltid tas till storleken på stenarna när man gör sin fönsterplacering m.m. för att murverket ska bli så fint som möjligt i slutändan.

Ladda ner – “Murverksmått.pdf”

Dilatationsfogens (Rörelsefogens) uppgift är att ta upp dessa rörelser så att man undviker att sprickor uppkommer i murverket. Placering av dessa dil-fogar beror på höjden på murverket, öppningsmängden samt svaga snitt.

Möjligheterna att ta upp rörelser i sockeln spelar, även den, stor roll för hur lätt rörelserna kan tas upp. För att minska friktionen mellan sockel och tegel kan man lägga ut så kallade glidskikt. Om man inte använder dessa glidskikt ökar friktionen mellan anslutning sockel och tegel vilket kan öka sprickrisken.

Läs mer om dessa i avsnittet Glidskikt.

De fyra verkansätten

• Valvverkan
• Bågverkan
• Balkverkan
• Skivverkan

Dessa innehåller olika krav för när de får utnyttjas. Dessa krav går vi inte in på här.

Däremot kan det vara bra för arkitekter och konstruktörer att förstå principen för hur laster tas ner över öppningar i tegel. Läs mer om våra utbildningar med tekniska lösningar och användbara idéer – Brick Academy.

Punktlaster

Det finns en uppfattning om att om man får in en liksidig triangel över en öppning utan att någon öppning (t.ex. fönster) kommer i vägen, så klarar sig balken utan beräkning då ett ”valv” har skapats. Detta är dock bara en del på vägen. Man ska även placera en kvadrat över öppningen där sidorna på kvadraten är lika med öppningsmåttet.

Alla punktlaster som hamnar innanför den liksidiga triangeln ska räknas som punktlaster och alla punktlaster som hamnar innanför kvadraten, men utanför triangeln kan omräknas till utbredd last enligt bilden.

Jämnt utbredd last

Vid höga överbyggnader där punklaster ej hamnar inom det kvadratiska området begränsas inverkan av jämnt utbredd last till att gälla egentyngd samt nyttig last som ligger inom höjden h=lc.

Observera att dessa endast fungerar fullt ut i specifika fall och man ska alltid kolla på murverket som helhet. Dessa ”regler” kan dock vara en bra utgångspunkt för hur man ska utforma öppningarna i en fasad för att slippa konsoler och istället kunna ta ner lasterna till sockeln.

Övermurning

Tegelbalkar, eller prefabricerat murstensskift som det egentligen ska benämnas, tar inga laster av sig självt utan kräver en viss övermurning av tegelskift för att klara sig. Ju fler skift som är ovan balken, desto längre spännvidder samt högre laster kan den klara att fördela ut till upplagen på sidorna om balken.

Här visas en rådgivande tabell över minsta antal skift, inklusive balken, som bör användas.